Utelek

image

Therese barn letar jättespindlar som ska grillas med elracket 🙂

Annonser

Återhämtning

Jag mår bättre och bättre som tur är. I takt med att jag återhämtar mig efter operationen så dyker det upp en massa andra tankar. Det är inte alltid så lätt att fokusera på här och nu när hjärnan spinner vidare. Jag har en underbar ”svärmor” och vän, båda valde att följa med mig upp till mamma och pappa. Jag ville gärna åka upp för att få prata med dom, rensa hjärnan lite och för en stund bara vara Sofie. Ändå känner jag hur jag visar upp min glada och positiva sida men besöket kommer nog göra mig gott. På morgonen satt jag själv på altanen och drack lite te och då kom det några tårar. Här finns det inga krav på att vara på topp hela tiden.

Jag fick lite hintar att det är personer på jobbet som stör sig på att jag gör saker när jag är sjukskriven….ni läser inte här men jag blev väldigt ledsen och illa berörd. Ni vet inte att jag suttit hemma och gråtit varje kväll första veckan efter att jag fick beskedet om att jag hade en cysta som måste opereras bort och att den satt så illa så min äggstock mest troligt inte kunde räddas. Ni har inte varit med mig när jag genomgått operationen och fick veta att min äggstock kunde räddas men läkaren i samma mening säger att jag har en sjukdom som heter Endometrios och innebär att jag har flera små cystor i buken som kan orsaka kraftiga smärtor. En sjukdom som inte kan botas utan som behandlas med smärtstillande mediciner livet ut. Mer visste jag inte förrän jag började läsa på Vårdguiden men ni satt inte med mig när jag läste att 50% av alla som är drabbade av sjukdomen är oförmögna att få barn, en dröm jag haft sen jag var 20 år, och det kändes som att allt försvann under mina fötter.

Ni har inte ens brytt er om att fråga jur jag mår men att komma med kommentarer om att jag har roligt underim sjukskrivning är ni snabba med. Och jag erkänner, en liten del av tiden som sjukskriven har jag unnatig att ha någon vän på besök för att pratats någon och se en film. Jag har gått på ICA två gånger sen jag lämnade sjukhuset den 13 juni. Ja, jag har åkt med anita och Johanna upp till mamma och pappa i Norrbotten. Som person är jag sån att jag behöver stöd v mina vänner och min familj när livet känns svårt.

Till er som har åsikter kring hur jag hanterar mina svårigheter och vad jag gör för att orka med tillvaron det ska ni faktiskt skita i. Jag svarar gärna på frågor så ställ dom gärna men tänk er för innan ni uttrycker förutfattade meningar utan att ha alla fakta.
Kunde jag vrida tillbaka klockan och byta med någon av er skulle jag inte tveka en sekund. Jag jobbar mer än gärna hela denna sommar och fem till om jag slipper gå igenom allt det här och dras med den här sjukdomen.

Nu tänker jag unna mig att äta en glass och titta på American History X i soffan med mamma och pappa och jag tänker inte lägga mer energi på er som tycker att det är orättvist!

Midsommar :)

Nu är Midsommar 2013 förbi. För vår del blev det en lugn dag tillsammans med goda vänner.
För första året i rad åt jag inte varmkorv på midsommarlunchen. Jag köpte med mig gravad lax men åt faktiskt 5-6 sillbitar *imponerad över mig själv* om än jag åt väldigt mycket potatis till en yttepytteliten sillbit.
När de andra åkte till Ramnaparken för dans runt midsommarstången åkte vi hem, matade katterna och tog en powernap. Kändes som helt rätt beslut då solen övergav oss och det började vräka ner. Mötte upp vänner igen lite senare, då hade samtliga svidat om efter en blöt dusch 🙂

På kvällen grillade vi, J hade gjort petit choux med jordgubbar i som vi knappt orkade men dom var underbart goda så det är klart dom fick plats 😉 Varken jag eller Daniel drack någon alkohol, det kändes inte vettigt för min del att mixa Naproxen, Citodon, Panodil och alkohol…kunde bli en lite väl häftig coctail. Däremot kan jag verkligen rekommendera det alkoholfria mousserande vinet Chill Out. Vi köpte vårat på systembolaget men jag såg att ICA City också hade det i hyllan. Det  var inte för sött och väldigt gott som sällskapdryck om man vill skippa Herrljunga cider 🙂

Vi insåg allihop att det nog varit en hektisk vecka och att alla blivit ett år äldre när vi avrundade kvällen 23:30. Lite trist att må si sådär på Midsommar men det var roligt att hitta på någonting och inte bara sitta hemma.

Igår blev en väldigt lugn dag, jag såg säsongsavslutningen på ”Scandal”, en fördel med att vara sjukskriven och inte få anstränga sig…man kan se ifatt alla serier som inte hunnits med. Dock blir jag otroligt rastlös och det är lite jobbigare. Jag har även sett alla avsnitt av ”The Good Wife”, vilken twist i säsongsfinalen 😉
Ansträngde mig lite extra och promenerade runt två kvarter igår, det tog ca 20 minuter(!) (tur man inte har bråttom) och sen sov jag 3 timmar. Men jag rörde på mig iaf.

På kvällen träffade vi vänner och lyxade till det med pizza och så kollade på ”Mission Impossible 4”. Ja, vi är lite efter men jag har svårt för Tom Cruise så jag har undvikit filmen men den var riktigt bra 🙂

Nu tänkte jag inta soffan och avnjuta de sista avsnitten av ”New Girl” för utanför fönstret är det grått och regnigt.

Sommarläsning

Ska jag nu ändå vara hemma och vicka på tårna i 3 veckor till, min första vecka har ju nästan passerat, så ska jag väl ha lite trevligt sommarläsning att roa mig med. Passade även på att beställa hem några filmfavoriter som jag kan gotta mig i när det regnar 🙂

Vet redan nu att Helena kommer hem till mig och dreglar ikapp till Magic Mike 😉

Adjö det ljuva livet
Puma Swede : mitt liv som porrstjärna
Finger Lickin’ Fifteen
Sizzling Sixteen
Smokin’ Seventeen
Explosive Eighteen

Magic Mike (Blu-ray)
Transformers 2: De besegrades hämnd (Blu-ray)
Titanic (Blu-ray)

Det har varit mycket nu.

Jag har inte riktigt orkat med att berätta om allt som inträffat efter vår underbara, roliga och oförglömliga fest. Jag är så himla tacksam att vi hann ha festen innan det hände några tråkigheter 🙂
Jag vill tacka alla som kunde komma och alla hälsningar från er som stannade hemma. Vi har verkligen helt underbara människor omkring oss och även om jag är dålig på att höra av mig emellanåt så finns jag alltid här för er.

omtanke

Jag tar allting från början.
Efter vår härliga thailandsresa så har tiden rusat fram och det har varit rätt mycket för både mig och Daniel, både roliga och tråkiga saker.

Först blev Vilde dålig och var tvungen att opereras, när vi dragit en lättnadens suck så blir han dålig igen och får opereras akut ytterligare en gång. Jag hade väldigt dåligt samvete för att han ens lyckats äta något farligt och kände mig som världens sämsta matte. Men jag vet att vi gjorde allt för att det inte skulle finnas farliga saker som han kunde äta och med facit i hand så är han helt enkelt en kisse som äter allt han kommer över och vi kan inte göra mer än att hålla efter och vara vaksamma.

Mitt i allt detta så fick jag väldigt väldigt ont i magen och efter några dagar så vände jag mig till Vårdcentralen för jag kunde inte koncentrera mig på jobbet ordentligt. När jag bokade tiden så anade dom att det kunde vara någon form av magbakterie från utlandsresan. Jag fick en tid snabbt och efter en grundlig undersökning (oväntat nogrann då läkaren hade hela 10 min på att diagnostisera mig) så konstaterades det att det inte hade med matmagen att göra. Han uttryckte oro över vad som orsakade min smärta och skickade omgående en remiss till Gyn på SÄS. Jag blev redan där lite orolig för jag hade räknat med den vanliga ordinationen, panodil och vila.

Det dröjde bara någon dag så fick jag kallelesen till Gyn och jag gick dit med inställningen att tja..dom lär inte hitta något för allt har funkat som det ska med mens osv men det är ju bra att dom är noga och kan utesluta enklare saker. I det här läget oroade jag mig mest för att bli skickad att göra en gastroskopi eller annan obehaglig undersökning.
Under mitt läkarbesök på Gyn tog allting en hastig vändning och det kändes som att min värld vändes uppochner. Dom hittade en stor cysta som mätte 15cm och dom kunde inte hitta min ena äggstock. Beskedet fick jag direkt och det kändes som att hela min värld rasade samman. Dom informerade att en magnetröntgen skulle genomföras och sen skulle en operation göras. Det enda jag kunde få fram var.
Vad är en operation?
Kommer vi att kunna få barn?

Jag åkte inte tillbaka till jobbet på några dagar för jag kunde inte samla mina tankar och när jag gjorde mitt första försök efter två dagar slutade det med att jag började gråta när jag närmande mig entren. Efter en hel del stöd av Daniel, mamma, pappa och min underbara Faster (du vet ju vem du är) så försökte jag fokusera på den kommande röntgen och inte längre. Vi diskuterade om vi skulle ställa in festen eller ej men bestämde oss för att ha den ändå. För att inte hinna fundera så mycket så stängde jag av det mesta och sysselsatte mig konstant med saker att göra. Tillslut sa Daniel åt mig att jag måste sätta mig ner och ta det lungt men jag vågade inte för då hade känslorna tagit överhanden och jag hade inte funkat i vardagen så jag körde på.

Sen fyllde Daniel 30 och även om vi inte hade en stor fest så var det en del planering och fixande inför det, samtidigt som frmaför allt Daniel hade det väldigt hektiskt på jobbet. Jag är fortfarande sjukt nöjd med hans present… biljetter till Jeff Dunham i Göteborg 🙂
Födelsedagen passerade och underbara fina Tindra flyttade in till oss med buller och bång. Vilde trodde till en början att hon var en sprattlande leksak men efter en vecka blev dom betydligt bättre vänner. Vi är så glada att hon flyttat in hos oss även om det krävdes en hel del engagemang för att få det att funka. Just nu springer dom runt och leker tafatt och dom är verkligen hur fina som helst mot varann 🙂

I början av maj var det så dags för min röntgen och jag hade fått information att man inte får några besked på själva undersökningen så jag tyckte det var onödigt att någon följde med då det kunde ta allt från 30 minuter till 1,5 timme. Jag vet inte om det hade hjälpt att ha någon med mig men det var det obehagligaste jag varit med om. För det första så har jag väldigt svårt för sjukhus, bara lukten gör mig stressad och för det andra så visste jag bara att man fick åka in i ett rör och inget mer. Men innan dom hade spänt fast mig och förberett hade jag nästan panik. Som tur var gick det hela bra men jag var skakis hela dagen.
Nu var det bara att invänta en kallelse till operationen så jag försökte att inte tänka så mycket på det då jag inte hade fått några som helst svar. När jag tillslut hade fått kallelsen så skulle jag opereras den 20/6 (idag).

Livet rullade på och jag stängde av helt för, som jag skrev innan så tycker jag mest att sjukhus ger mig obehag och jag har inte speciellt mycket erfarenhet kring sjukhusvistelser. Så blev det äntligen veckan då festen skulle gå av stapeln, mamma och pappa, Krille och Jenny kom på besök och vi fick omgjort våran balkong. Lagat mat till 50 personer och fixat med allt runt omkring. Jag vill ge en stor eloge till Helena, vår toast madame, som hjälpt oss oerhört mycket.

Jag har mycket mer att berätta om hela helgen då vi hade festen men det vill jag tillägna ett eget inlägg 🙂
Festen var iaf väldigt lyckad, alla gästerna verkade ha roligt, vår inhyrda personal gjorde ett fantastiskt jobb och maten smakade gott. Kan även tillägga att spriten flödade och slutade i en ambulanstransport. Men som sagt, ingen har varit missnöjd med själva festen och det är verkligen ett minne för livet.

Natten mot söndagen vaknade jag av att jag kände en fruktansvärd smärta i magen, liknande den jag hade när jag sökte mig till vårdcentralen. Jag blev både rädd och orolig men tänkte att det kommer ge med sig för det gjorde det sist. På söndagen träffades vi (som kände oss i form för det) och åt en brunch på Ellagården innan vi vinkade av alla långväga gäster.
Den inhyrda personalen hade redan varit och städat i lokalen men vi skulle dit och hämta alla presenter, mat och den alkohol som fanns kvar så eftermiddagen gick åt till det. Under söndagen kände jag mig inte i form (jag hade bara druckit några glas vin på festen) och tillslut blev jag tvungen att lägga mig på en träbänk för det gjorde så ont…men det sa jag inte direkt till någon. Väl hemma lade jag mig i soffan och bara vilande.

På måndagen (10/6) skulle jag jobba kväll men jag hade så ont i magen så jag knappt kunde böja mig och ge katterna mat, än mindre gå ut och slänga soporna. Jag blev väldigt orolig och insåg att jag inte skulle kunna ta mig till jobbet. Ringde Daniel och sa att jag var tvungen att åka upp till akuten för det gick inte längre. Han hade fullt upp på jobbet och givetvis föll sig oturen sådan att ingen annan kunde åka upp med mig. Jag ringde Karin och jag är väldigt väldigt glad att hon släppte allt för att följa med mig. Som tur var hade hon inte hunnit åka till Trollhättan.

Resan upp till sjukhuset gjorde vi med buss men hade jag vetat att det skulle göra så ont så hade jag ringt taxi. Men upp kom vi iaf. Väl inne på akuten så gick det väldigt väldigt snabbt, 30 minuter från det att jag kom in fick jag träffa en läkare men eftersom vi anade att smärtan orsakades av cystan skickades jag upp direkt till Gyn.
Efter lite om och med fick jag en jourtid och när undersökningen var klar så blev jag direkt inskriven på avdelningen och en operation skulle genomföras under natten. Smärtan började avta och då bestämdes det att operationen skulle ske planerat istället på tisdag morgon. Karin stannade hos mig någon timme, Sabina var förbi så vi kunde prata. Jag hade nämligen inte berätta för så många att jag hade en cysta och att min äggstock skulle tas bort för jag blockerade allt och jag kände att får flera reda på det så kommer det en massa frågor som inte jag har svar på och så måste jag tänka på det.

Så alla ni mina vänner som jag brukar vända mig till när jag behöver prata. Jag valde inte bort er specifik och jag kommer fortfarande att vända mig till er men jag orkade helt enkelt inte. Det var lättare att bara stänga av! ♥

Anita satt hos mig i flera timmar till Daniel kunde komma från jobbet. Jag var väldigt orolig men visste samtidigt att jag måste göra detta så jag låg mest där och lät tiden gå. Daniel har flera gånger påpekat hur förvånad han var att jag inte mådde sämre (psykiskt) av att vara på sjukhuset men jag pausade alla känslor och bara var.

Jag opererades som planerat på tisdag morgon och först var det tal om titthålsoperation men när dom kontrollerade så var cystan 20cm och alldeles för stor för titthål så man gjorde ett snitt i buken istället. För er som inte vill läsa om operationen så är det bara att gå ner en bit.

Tanken var att punktera cystan och tömma den för att sen ta bort ”skalet” men det gick inte riktigt som man tänkt sig och cystan gick sönder vilket ledde till blod i buken. Man försökte suga upp så mycket blod som möjligt men pga detta så har jag mer ont efter operationen än normalt men det är inte farligt. 1 liter blod togs bort och man kunde skrapa loss cystan från min äggstock så den kunde räddas.

Därmot upptäckte man att jag har många (jag hade gärna velat ha en defintion på många men det fick jag aldrig, kanske lika bra det egentligen) små cystor i buken, en sjukdom som kallas Endometrios. Men man gör ingenting åt cystorna innan de blivit 5cm stora och min låga på 3cm eller mindre. Efter operationen hade jag väldigt ont och det var först på torsdag eftermiddag som jag kunde gå själv, utan stöd så då fick jag åka hem. Jag blev sjukskriven fyra veckor och som jag berättat innan får jag inte lyfta mer än 2kg och bara ta lugna promenader.

Vi hann knappt pusta ut så kände sig Daniel dålig och åkte in till akuten pga yrsel och svimmningskänsla. Jag har sen fått veta att han mådde dåligt sen måndagen då jag åkte in till akuten men inte ville söka hjälp förrän jag mådde bättre. Där blev han inlagd direkt för nästan vart annat hjärtslag var ett dubbelslag och generarde därmed ingen puls. Hans puls var nere på 30 slag/minut och då var det ju inte så konstigt att han kände sig yr.
Dom har haft övervakning via EKG sen i söndags och igår fick han äntligen göra ultraljud på hjärtat och ett arbets-EKG. Dom hittar inget fel, alla blodprover som är tagna visar inga utslag så det är mest troligt som jag och Daniel trodde, orsakat av stress.  Han har iaf fått insatt en hjärtmedicin som tog bort dubbelslagen så han fått en jämnare hjärtrytm och högre puls så som det ser ut så får han komma hem ikväll 🙂

Så därav inget bloggande om festen, ingen uppdatering av bilder för jag har först spenderat tid på sjukhuset och mått rätt kasst och sen har jag spenderat tid med Daniel på sjukhuset. Men nu får det vara nog!
Jag håller helt med min kära kusin K, nästa gång Daniel ringer och pratar om att vi åkt till sjukhuset då ligger jag på BB och kämpar för att klämma ut en knodd 🙂

Skämt o sido, men vi måste försöka hitta tillbaka till vardagen på ett vettigt sätt. Jag har bara skummat på ytan kring vad Endometrios innebär och vi frågade läkaren kring chanserna att bli gravid så svarade hon inte riktgit på min fråga. Hon sa att om jag inte hade opererat bort cystan så hade en graviditet varit omöjligt så nu är chanserna mycket större. Däremot har jag läst (OBS! Läser endast på www.1177.se och på Endometriosföreningens hemsida för att inte få en massa felaktig information) att Endometrios ganska ofta leder till ofrivillig barnlöshet.
Anita har stöttat och sagt att vi kan ansöka om IVF men jag orkar inte tänka på det just nu. Mitt fokus ligger på att bli återställd efter operationen och främst att min dagliga smärta ska avta eftersom det läker mer och mer. Nästa steg får vara att fundera på framtiden för annars tror jag att jag går sönder inuti.

Om det är någon som läser min blogg som har FAKTA om Endometrios så får ni gärna maila mig men jag kommer inte att ta tag i det just nu för det orkar jag inte. Men jag tar tacksamt emot fakta om sjukdomen för på sjukhuset lyfte dom fram att äggstocken kunde räddas, vilket är jättebra och att operationen gick bra men dom informerade mig ingenting om sjukdomen jag har annat än att jag kunde ha väldigt smärtsamma menstruationer men eftersom jag inte känt så hittills så tror dom inte att det ska blomma upp. Dom informerade även om att man inte kan bota sjukdomen men man håller den i chack med hormoner men det är inte aktuellt eftersom vi vill ha barn.

Det blev ett väldigt långt och sorgset inlägg  men jag behövde ventilera och istället för att svara på alla omtänksamma sms och frågor så kan ni läsa här istället. Nu ska jag samla mig, göra mig iordning och sen ska jag åka med Anita upp till Daniel. Förhoppningsvis får han komma med mig hem i eftermidddag.

Ser fram emot att älsklingen kommer hem!
kärlek

Nästan så jag blir religiös!

JAAAAAA!!!!

Alltså..när jag lämnade sjukhuset i torsdags hade jag legat i samma säng i samma kläder i fyra dagar och fick info att jag helst skulle undvika att duscha på EN VECKA(!) det är j*vligt länge. Hade jg varit 5 år hade jag säkert tyckt att det var det bästa doktorn kunde säga men nu kände jag mig mest ofräsch. Det tog två dagar sen gjorde jag ett försök att iaf tvätta mig under armarna typ raggardusch med blöt trasa. Det låter inte mycket men det kändes som rena befrielsen.

Idag gav jag upp, jag har inte duschat men jag kände mig tillräckligt ofräsch för att stå böjd över badkaret och tvätta håret. Resten av kroppen är fortfarande otvättad enligt doktorns order men vilken skillnad!
Jag känner mig som en ny människa!!! 🙂
Jag förstår inte hur människor kunde klara sig och bara tvätta sig två gånger om året förr i tiden, vilka lortgrisar dom måste ha varit.

I övrigt så mår jag bättre och bättre. Jag har ont men inte i närheten av så ont som jag hade på sjukhuset. Jag kan röra mig i ok fart….tänk er Alva 65 som masar runt här hemma. Igår kände jag mig som en snigel när jag gick bredvid Johanna men det är betydligt bättre än när jag var på sjukhuset för då kunde jag för det första inte gå själv utan ”gåvagn” och farten tillhörde en 90åring. Så på fyra dagar har det blivit mycket bättre.

Vilde däremot förstår inte varför matte blivit en sån tråkmåns som inte busar och kryper runt på golvet och varför i hela fridens namn jag inte tar upp och gosar med honom titt som tätt. Nej, han visar med långa klagande jamanden att matte borde bättra sig. Men om någon vecka kan jag säkert vara med och leka och om fyra veckor ska jag lyfta och gosa honom tills han flyr från mig. För förutom duschandet så är det nog det som är svårast, jag får lyfta max 2kg under de följande fyra veckorna. TVÅ KILO, det är ingenting. Vilde är ingen tungviktare men han väger iaf runt 4kg. Soppåsen är ingen mastodont men den får jag inte heller röra.
Behöver jag tillägga att det kliar i mina städfingrar?! Men dammsugaren får jag absolut inte dra runt på…
Kortare promenader får jag däremot ta, så länge jag håller en lugn fart och just nu går det inte fort.

Nu ska jag njuta av mitt nytvättade hår, för det får jag också göra! 🙂

Bilfärden

Jag hann inte alls blogga och min mobil tog inte ett enda kort under själva festen men det finns engångskameror som ska framkallas och minst 8-10 kameror som det fotades med. Så jag kan inte uppdatera med bilder från festen.

Däremot blev vi upplockade på Grand Hotell av en Pontiac Bonneville från 1960 som Helena och Victor hade fixat 🙂

image

image

image

image

Mer bilder från festen kommer!

Själva festen var väldigt lyckad, vår underbara toast madame hade ordnat allting så himla bra 🙂

Vi har en massa bilder på gästerna som vi får så snart fotografen har rensat ut lite 🙂 Personalen som vi hade ordnat hade ingen direkt erfarenhet men dom skötte sig väldigt väldigt bra. Allt flöt på utan att man såg dom speciellt mycket och efter 3-4 drinkblandningar fick dom upp farten ordentligt 🙂

Maten var jättegod och tårtan var väldigt fin (och god). Vi har pratat, dansat och druckit. Vi firade hela kvällen så till den grad att vid 02:00 hade de flesta fått i sig tillräckligt och började röra sig hemåt 😉

Jag och Daniel hade lyxen att bo en natt till på Grand och innan alla långväga gäster åkte hem tidigare idag så åt vi brunch på Ellagården 🙂

Nu är lokalen återställd, alla fina presenter hemma och jag ska lägga mig i soffan och njuta av det som är kvar av söndagen medan katterna leker på balkongen.

image

Jag måste tillägga att alla presenter var väldigt fina och uppskattade men de som gav den mest originella presenten var (rätt givet) familjerna i norr. Av dom fick vi….*trumvirvel*….en RENKALV! (bild kommer så snart Krille skickat över den)

Fotografering

Varit och fotograferat oss i Stadsparken. Fotografen åkte sen vidare till festlokalen för att fota gästerna.

Vi blev överraskade med varsitt glas champagne av Helena och Victor medan vi inväntar vår chaufför som tydligen ska anlända i en bil av äldre modell 🙂

image

Fix fix fix

Sovit väldigt gott och ätit en smarrig frukost. Vid 10:30 kom Sabina och Johanna och började fixa mig. Nu dricker jag och Helena rose och ska precis beställa lite roomservice så vi får lite mat i oss.

image

image

image

Fullspäckad vecka

Vi har haft en hel del att stå i dwn här veckan så bloggen har kommit helt i skymundan.

Måndag + tisdag ägnades åt naglar, hår och firande av Karin som fyller år just idag 🙂
Sen innehöll tisdagen även storstädning och så kom mamma, pappa, Krille och Jenny. Blev balkongbygge och grillning på onsdagen.

Igår och idag har vi ränt till höger och vänster för att hinna fixa med det sista inför festen och idag kl 15:00 släppte jah allt för då blev vi kidnappade av Helena (toast madame) och hennes respektive. Åkte runt med ögonbindel i Borås och blev tillslut utsläppta utanför Grand Hotell i Borås. Här väntade ett fint hotellrum, SPA och relax samt en bordsbokning.

Har som sagt inte alls hunnit blogga men ni spm har FB har kunnat följa mig. Men imorgon är själva festdagen och jag ska försöka uppdatera även här.

Det har som sagt varit en intensiv vecka så nu ska jag lägga huvudet på kudden och ladda om inför morgondagen, har en känsla att jag kommer somna ganska omgående 😉
Bjuder på en bildkavalkad!

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image